Wednesday, September 26, 2012

Open letter to the Swedish prosecutor general

Dear Mr Anders Perklev,

Many people in my country want to know why Marianne Ny appears to have been given special privileges to prosecute a minor case against Julian Assange. Is this the way the Swedish judicial system works? Every man I know would not step foot in Sweden any more for fear of trumped up charges being brought against them. Marianne Ny is supposed to be a prosecutor not a persecutor.

We are also concerned why facts found in articles like the one in Expressen http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/interrogator-in-the-assange-case-friend-with-woman-accusing-wikileaks-founder/ published 18 months ago which showed a friendship existed between Irmeli Krans (police interrogator) and Anna Ardin (complainant) have not been reproduced in the UK media. Does Sweden not believe in the free transfer of important information that could clear a good man's name?

The following open letter states my concerns, and those of many other ordinary people in England.

OPEN LETTER TO ANDERS PERKLEV, PROSECUTOR GENERAL, SWEDEN
Dear Anders Perklev,
The extradition of Julian Assange to Sweden under the European Arrest Warrant is currently before the UK Supreme Court, who will decide whether to hear his appeal on the grounds it has not been issued by a proper judicial authority. Mr Assange’s case has drawn international attention and left many ordinary European citizens questioning what safeguards and protections there are in the EAW scheme for people facing police investigation in Europe. In view of this, could you please provide some clarity for non-Swedish citizens on some aspects of Swedish judicial procedure for which you as Prosecutor General have overall responsibility.
On 6 December 2011 the Swedish Prosecution Authority issued a statement pointing out that Sweden decided to make ALL public prosecutors "judicial authorities" for the purposes of issuing EAWs under the Framework Directive. This is not something that was anticipated by British Parliamentarians when drafting the UK Extradition Act 2003 (Hansard), who felt strongly that such warrants should only be issued by a court. May I ask why you felt it necessary to issue such a statement on that date?
Mr Assange’s name was leaked to the press, apparently by the Stockholm Prosecution Service, which is illegal under Sweden’s privacy laws. Can you outline - for an international audience - what steps were taken to investigate this and a summary of the findings. How were those responsible dealt with?
Can you publish some statistics on how often a Swedish public prosecutor nominates themselves as the chief investigator in a case? The Swedish Prosecution Authority English website says: "In the case of less serious crimes, the police continue to lead the preliminary investigation." As the strongest allegation against Mr Assange is described on the Prosecution Authority’s own website as "less serious crime", it is not clear why Marianne Ny is involved in the case as chief investigator at this stage.
Mutual Legal Assistance is ordinarily used to interrogate people in foreign jurisdictions. However,Marianne Ny stated that British and Swedish law prevented her from questioning Julian Assange in London, which was untrue. Her statement was later redacted. What disciplinary measures are available to you as Prosecutor General when a senior public prosecutor misleads the public in this way?
Can you please outline - if only in general terms - on what basis this case was re-opened on 1 September 2010 after Eva Finné, a senior prosecutor you appointed to review it, cancelled the original arrest warrant - "I consider that there are no grounds for suspecting that he has committed rape." - leaving only one instance of alleged molestation still to be investigated? From reading the leaked police protocol on the internet - as millions of people across Europe have - there seems to be only one item of new evidence which might have appeared between Eva Finné’s decision on 25 August 2010 and the re-opening of the case, a torn used condom. However, the forensic analysis of 25 October 2010 included in the prosecution protocol does not support any offences related to this item being included on the face of the EAW issued by Marianne Ny on 18 November 2010. To put it plainly, no DNA could be found on this condom.
This would appear not to meet the Prosecution Authority’s Objectivity Demand (on your website): "Forensic evidence must, of course, be gathered and investigated in a correct and secure manner. The prosecutor must also be objective when he or she initiates a prosecution. During the course of the trial it is admittedly the prosecutor’s task to prove that a crime has been committed, but the prosecutor is obliged to give due consideration to anything that could change the situation with respect to evidence."
Again, please outline - for an international audience - whether this is a disciplinary matter and, if so, what disciplinary measures are available to you as Prosecutor General.
I am particularly concerned that Mutual Legal Assistance has not been used in this case. Under Sweden’s Code of Judicial Procedure "the investigation should be conducted so that no person is unnecessarily exposed to suspicion, or put to unnecessary cost or inconvenience." (Chapter 23, Section 4) and there is no doubt that a great deal of both Swedish and British taxpayers’ money has been wasted arguing this extradition in court when much simpler methods could have been used to question Julian Assange. Can you please explain the mechanisms by which Britain is reimbursed its costs in representing the Swedish Prosecution Authority in the UK courts? Likewise, what avenues are available to Mr Assange to seek recompense for his substantial personal legal costs in challenging this abuse of the European Arrest Warrant process?
Yours sincerely,
John Goss, Birmingham, UK
Swedish translation by Joakim Ramstedt
Öppet Brev till Riksåklagare Anders Perklev
Anders Perklev
Riksåklagaren
Östermalmsgsatan 87C
Box 5553
114 85 Stockholm Sverige
ÖPPET BREV TILL ANDERS PERKLEV, Riksåklagaren, SVERIGE
Bäste Anders Perklev,
Utlämning av Julian Assange till Sverige enligt den europeiska arresteringsordern är för närvarande under behandling i Storbritanniens Högsta domstol. Det som skall avgöras är om man skall höra hans överklagande med motiveringen att den inte har utfärdats av en laga rättslig myndighet. Mr Assanges fall har orsakat internationell uppmärksamhet och många europeiska medborgare undrar därför vilka rättssäkerhetsgarantier och skydd som finns i EAW systemet för personer som står inför polisutredningen i Europa. Mot bakgrund av detta, skulle ni möjligen kunna förklara för både svenska och icke svenska medborgare de aspekter av det svenska rättsliga förfarande för vilket du som Riksåklagaren har det övergripande ansvaret?
Den 6 december 2011 gjorde den svenska Åklagarmyndigheten ett uttalande och påpekade att Sverige beslutat att göra alla offentliga åklagare till så kallat ’rättsliga myndigheter’ för att därmed kunna utfärda europeiska arresteringsordrar enligt ramdirektivet. Detta förutsågs inte av de brittiska parlamentarikerna vid utarbetandet av den brittiska utlämningslagen 2003 (Hansard). En lag som starkt betonade att sådana arresteringsordrar bara bör kunna ges av en domstol. Får jag fråga varför du kände det nödvändigt att göra ovannämnda uttalande sagda datum?
Mr Assanges namn läcktes till pressen, till synes av Stockholms åklagarmyndighet, vilket är olagligt enligt Sveriges lagar. Skulle du kunna beskriva - för en internationell publik - vilka åtgärder som vidtogs för att undersöka detta och en sammanfattning av resultaten. Har de ansvariga identifierats och hur har detta i så fall hanterats?
Har du någon statistik eller uppskattning över hur ofta en svensk åklagare utser sig själv som förundersökningsledare i ett ärende? På den svenska åklagarmyndighetens engelska hemsida står det: ’När det gäller mindre allvarliga brott fortsätter polisen att leda förundersökningen’. Den allvarligaste anklagelsen mot Julian Assange beskrivs på åklagarmyndighetens egen webbplats som ’ett mindre allvarligt brott’. Det är därför svårt att förstå varför Marianne Ny var inblandad i fallet som utredningschef i detta skede.
Konventionen om ’Mutual Legal Assistance’ från 2000 används väl fortfarande vanligen för att förhöra medborgare i andra länder? Marianne Ny uppgav dock att brittisk och svensk lag hindrade henne från att förhöra Julian Assange i London, vilket därmed var osant. Hennes uttalande togs senare tillbaks. Vilka disciplinära åtgärder är tillgängliga för dig som riksåklagare när en högt uppsatt åklagare vilseleder allmänheten på detta sätt?
Kan du beskriva - om så bara i allmänna termer - på vilka grunder detta fall öppnades på nytt den 1 september 2010 efter Eva Finné, en högt uppsatt åklagare som utsetts av dig att granska ärendet, annullerade den ursprungliga arresteringsordern?
’Jag anser att det inte finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt. Detta gör att det nu endast återstår ett fall av sexuellt ofredande att undersöka.’
- Chefsåklagare Eva Finné När man studerar det läckta polisprotokollet på Internet - som miljontals människor över hela Europa har gjort - verkar det endast finnas ett nytt bevis som kan ha uppstått mellan Eva Finnés beslut den 25 augusti 2010 och återupptagandet av förundersökningen: en trasig använd kondom. Emellertid framgår det av den rättsmedicinska analysen från den 25 oktober 2010, vilken ingår i åtalsprotokollet, att detta bevis inte styrker något brott. Några anklagelser relaterade till detta objekt är inte heller nämnda i den europeiska arresteringsordern som utfärdades av Marianne Ny den 18 november 2010. För att tala klarspråk kunde nämligen ingen DNA varken från målsägare eller misstänkt hittas på denna kondom.
Detta förefaller inte uppfylla Åklagarmyndighetens krav på objektivitet. På din myndighets hemsida kan man läsa: ’Teknisk bevisning måste naturligtvis tas upp och utredas på ett korrekt och säkert sätt. Åklagaren måste också vara objektiv när han eller hon inleder ett åtal. Under rättegången är det visserligen åklagarens uppgift att bevisa att ett brott har begåtts, men åklagaren är även skyldig att ta vederbörlig hänsyn till något som skulle kunna förändra situationen när det gäller bevisning’.
Återigen, vänligen förklara - för den svenska och internationella allmänheten - om detta är ett disciplinärende och i så fall vilka disciplinära åtgärder finns tillgängliga för dig som riksåklagare?
Särskilt bekymmersamt är att konventionen om ’Mutual Legal Assistance’ inte har använts i detta fall. Enligt den svenska rättegångsbalken ’bör utredningen bedrivas så att ingen person i onödan utsätts för misstanke eller för onödiga kostnader eller besvär’ (kapitel 23, paragraf 4) och det råder ingen tvekan om att en stor del av både svenska och brittiska skattebetalares pengar har gått till spillo i dividerandet om denna utlämning i domstol, när mycket enklare metoder skulle kunna ha använts för att förhöra Julian Assange. Kan du förklara de mekanismer genom vilka England ersätts för sina kostnader när dom representerar den svenska åklagarmyndigheten i de brittiska domstolarna? Likaså vilka vägar står öppna för Mr Assange att söka ersättning för sina stora personliga rättegångskostnader, i sin kamp mot detta missbruk av den europeiska arresteringsorder processen?
Med vänlig hälsning
John Goss, Birmingham, UK

Posted by at
Labels: , , , ,

No comments:

Post a Comment

Subscribe to: Post Comments (Atom)